Kvinnan börjar röra sig närmare oss och frågar vad vi håller på med. Jag försöker snabbt tänka ut en ursäkt. Vi är inte dumma nog att säga att vi är här för att hämta Edward. Men innan jag hinner tänka klart öppnar kvinnan sin käft och frågar Liam att dra härifrån. Vi blir båda väldigt förvånade av det faktum att hon inte ville få iväg mig också, men Liam gör som hon säger och när han passerat hennes rygg vänder han på huvudet och nickar åt mig, som i ”Du klarar väl det här själv?” och jag gör en snabb nick tillbaka för att visa att jag tror jag kan göra det. Liam går ut till bilen och kör iväg, men till bensinstationen i närheten istället för ända tillbaka till studion. ”Man vet aldrig”, tänker han. ”De kan faktiskt behöva min hjälp i slutändan i alla fall, så det är lika bra att vara i närheten och förberedd.”

 

När bilen är utom synhåll får jag en tanke. ”Hon tror att jag är Edward”, tänker jag. Det har hänt förr, så varför skulle det inte kunna hända nu? Vad ska hända med mig nu? Och vad ska hända med Edward när kvinnan hittar honom?

---

Ledsen för kort del, men det är ganska mycket just nu, som sagt... kram!

Edward hittar lite gammalt hö i ena hörnet av den gamla ladugården. Han springer dit för att se efter om telefonen kan ha landat där. Det tar inte lång tid att hitta den svarta telefonen bland det numera gulgråa höet, lyckligtvis. Han letar återigen upp adressen till vart han befinner sig, sen slår han Liams nummer på knappsatsen. Liam svarar omedelbart, han har väntat på att Edward ska ringa igen sedan samtalet bröts. När Edward hör Liams röst i luren skyndar han sig att plocka fram adressen och berätta den för Liam och mig, som sitter bredvid Liam, innan kvinnan kommer tillbaka. Liam skriver ner adressen snabbt på närmaste pappersbit och ber Edward upprepa så att han kan kontrollera adressen han just skrivit upp. Det stämmer precis och vi ber Edward att stanna där han är, att vi kommer snart.

Vi skyndar oss ut till Liams bil, spänner fast våra bälten, ställer in gps:n till rätt adress och far iväg med gasen i botten.

Det tar inte många minuter innan vi är framme eftersom vi körde i hundratio kilometer i timmen. Tur att polisen inte kom på oss att köra så fort på vägar där det är maxhastighet sjuttio kilometer i timmen.
”Det måste vara här!”, säger jag när vi närmar oss ladugården, och pekar. ”Han sa ju något om att han var gömd i en gammal lada”.
Liam håller med om att Edward sa något sådant och sladdar in ifrån vägen, bromsar, och stänger av bilen. Jag springer fram till dörren och börjar rycka i den. Jag upptäcker till min förtvivlan att den är låst. Jag frågar Liam vad vi ska göra nu? Liam funderar lite innan han svarar mig.
”Jag råkar faktiskt ha en häxsax i bakluckan som jag hade när jag skulle hjälpa en granne i trädgården i helgen! Den här dörren ser så pass rutten och maskäten ut, så det ska nog gå att bräcka upp den med en häxsax”, säger han och tar fram häxsaxen med ett litet leende på läpparna. Jag skiner upp och hjälper Liam att trycka till dörren med häxsaxen. Det tar inte en längre stund att få upp dörren tack vare att den är så pass rutten och maskäten. Hade den inte varit det hade det tagit betydligt längre tid, eller inte gått alls. Vi kliver in i den mörka ladugården och tittar oss omkring. Edward har gömt sig, för att kvinnan kanske inte skulle ha hittat honom ifall att hon skulle komma tillbaka innan vi hann komma hit.
”Edward? Det är vi!”, ropar jag, men det enda vi hör är mitt eget eko. Plötsligt, slår dörren igen. Vettskrämda hoppar både jag och Liam till, vänder oss om. Kvinnan har kommit tillbaka.

---

Glöm inte att det är semifinal i ESC ikväll klockan 21! Jedward kommer sist, nummer 18! :)

Haha, jag skrev den faktiskt igår, men glömde lägga in den här... Smart and I know it :] Men här är den iaf.

---

”Edward? EDWARD?! Är du kvar!” Liam nästan skriker i telefonen. Inget svar. Jag, som stått bredvid och försökt lyssna på deras korta samtal, brister jag återigen ut i gråt när jag upptäcker att Edward inte längre svarar. Antingen så har våran telefons batteri tagit slut, eller något kanske ännu värre! Tänk vad hans kidnappare kan ha gjort med honom! Han eller hon kan ha gjort honom illa. Något sånt får inte hända honom! Det bara får inte!

 

”Vad tänker du göra med mig!”, skriker Edward till sin kidnappare. Kidnapparen tar av sig sin förklädnad, bestående av en enkel rånarluva, och visar sig vara en kvinna. Edward har inte tidigare kunnat räkna ut vilket kön hans kidnappare hade pågrund av att hon hade en kropp som en kvinna, men en ganska mörk röst, ovanligt mörk för kvinnor.

”Det får återstå att vänta och se”, säger hon med ett elakt leende. Edward blir ännu räddare än vad han tidigare varit. Och förbannad.

”Du kommer få så jävla mycket stryk när min bror hittar mig, så du anar inte!”, ryter han åt henne.

”Hur ska du kunna få tag på honom då?”, frågar hon och tar upp Edwards iPhone ur sin bakficka. Hon har lyckats få tag på den medans hon bundit fast honom igen.

Edwards tårar börjar rinna nu. Ja, hur ska han nu kunna få tag på mig?

Kvinnan tar telefonen och slänger iväg den. ”Av ljudet att döma verkar det som att mobilen har landat på ett någorlunda mjukt ställe, skulle den ha gått sönder skulle det ha låtit mycket mer”, tänker Edward för sig själv. Kvinnan verkar inte tänka samma sak som honom, utan bryr sig inte om telefonen längre, utan bara åker iväg igen.

Edward märker att hon har slarvat med knuten den här gången, den är alldeles för lätt att få upp för att kunna hålla någon fast. När han inte hör bilen längre knyter han snabbt upp knuten, hoppar ner på det hårda stengolvet (kvinnan hade inte hängt honom så högt upp den här gången, bara ungefär en halvmeter över golvet) och springer iväg för att leta efter våran telefon.

”Släpp ner mig!” Edward sitter upphängd i en takbjälke i en gammal ladugård.

”Varför skulle jag göra det?”

”Du kommer få för det här när John hittar mig! Det är jag säker på! Jag är säker på att han undrar var jag är någonstans!” Kidnapparen lyssnar inte på Edwards böner, utan bara låser och kör därifrån. Han eller hon, Edward har inte kunnat klura ut om det är en man eller kvinna, ska hem och kommer tillbaka senare.

Efter några få minuter kommer Edward på att han har vår iPhone i vänstra fickan. Om han bara kunde ta sig ur repet, och även komma ner på fast mark utan att slå sig halvt fördärvad, så skulle han kunna ringa någon och be om hjälp. Han skulle kunna ta reda på var han befinner sig någonstans med hjälp av mobilens GPS, så det skulle nog inte vara något problem med att få hjälpen dit.

Han lyckas göra en arm fri samtidigt som han får syn på någon typ av kniv på en bred trähylla på andra våningen. Om han bara kunde få den andra armen fri också! Då skulle han precis nå att svinga sig och grabba tag i räcket på andra sidan, inte långt ifrån kniven. Hade han tur skulle han nå den.

Efter om och men lyckas han ta även den andra armen ur repet och han börjar svinga sig i repet, mot räcket. Efter några gungningar fram och tillbaka lyckas han få tag i det. ”Äntligen!” tänker han. Nu gäller det bara för honom att få tag i kniven. Han lyckas få fötterna på räcket, han håller i sig med den vänstra handen samtidigt som han sträcker sig efter kniven med den högra. Hans arm räcker precis till att få tag om knivens skaft. Ett leende sprider sig över hans ansikte och han försöker så försiktigt, men ändå så fort, som möjligt skära av repet. Precis när han skurit av det håller han på att tippa bakåt, men han greppar tag i någon sorts pelare, tack vare hans snabba reflexer. Lättad pustar han ut och hoppar ner på andra våningen, tar upp mobilen och slår Liams nummer.

Liams mobil vibrerar till. Han tar upp den och svarar genast när han ser att displayen säger att ”John och Edward” ringer.

”Edward! Är det du?”

”Ja, det är jag!”

”Vart är du? Är du okej?”

”Ja, jag är okej! Vänta lite så ska jag kolla på GPS:en!”, säger Edward, minimerar samtalet, och letar upp adressen till stället där han är fast. Det är oväntat bra internetuppkoppling där inne, så han får snabbt fram adressen. Han sätter på högtalaren så att han kan läsa upp adressen innantill för Liam, och så att Liam ändå hör vad han säger.

”Liam, jag hittade det! Jag är på ...” Längre hinner han inte innan dörren slås upp med en våldsam smäll.

”Och vad fan håller du på med?”