Efter några minuters tystnad vågar Edward sig fram med ett par rädda ögon.

”Är hon borta?”, viskar han till mig. Inte för tyst, inte för högt, utan precis lagom högt för att jag ska kunna uppfatta meningen.

”Ja”, svarar jag honom, ”hon flydde ut i skogen här intill alldeles nyss. Poliserna försöker få tag på henne just nu”. Edward pustar ut och reser sig upp. Går fram till platsen där jag hänger.

”Så nu har hon gjort detta mot dig också?”, frågar han mig.

”Ja. Jag och Liam åkte hit och skulle försöka frigöra dig från det här. Då kom hon, och hon blandade ihop oss sådär som en del brukar göra, du vet, och trodde att jag var du och att Liam hade kommit för att hämta mig. Så då hängde hon upp mig här. Jag vågade inte säga till henne att hon tagit fel på person. Vi verkar ganska oskadda båda två i alla fall, så det är ju skönt”, svarar jag honom och i samma sekund flyger dörren upp. I skräck slänger vi genast blicken mot dörröppningen, rädda att det skulle vara kvinnan som kommit undan polisen och kommit tillbaka. Men när människan kliver ut ur skuggan och in i ljuset visar det sig att det bara är Liam som förstått att kvinnan rymt ut i skogen, han såg henne ifrån bensinstationen han hade parkerat vid, och kommit för att hämta oss båda ifall hon skulle komma tillbaka innan poliserna fick fatt i henne. Edward springer fram till honom medans jag själv hänger kvar på min plats.

”Du anar inte hur mycket jag har saknat dig”, säger Edward till Liam och ger honom en vänlig kram.

”Detsamma”, säger Liam och tittar sedan på mig. ”Jag ska få ner dig därifrån. Vänta lite bara!”, och så springer han snabbt ut till bilen och hämtar en fältkniv, som ligger i handsfacket, innan han springer till plätten där jag hänger.

”Är du beredd?”, frågar han mig. Jag nickar och Liam börjar skära loss repen som håller mig fången. Det tar inte många sekunder innan repet går av och jag landar på fasta marken. Det är en skön känsla att kunna känna marken under fötterna igen. Vi går ut och sätter oss i bilen, Liam startar bilmotorn och trycker lätt på gasen, redo att köra tillbaka till studion. Vi har lite saker vi måste göra där innan vi får åka hem, eftersom vi varit borta så länge och deadlinen börjar närma sig.

”Jag är glad att ni är välbehållna”, säger Liam och ger oss ett leende.