Vi gav oss iväg till studion tidigt på morgonen för att spela in dem sista låtarna till det nya albumet som vi snart ska släppa på marknaden. Klockan var runt tio på morgonen när vi klev in genom dörrarna där våra medarbetare väntade på att vi skulle komma så vi kunde börja spela in. Jag skulle spela in mina bitar först. Edward satt utanför och väntade på sin tur tills han gick iväg, jag tror han skulle på toaletten. Några minuter efter att jag kommit ut tyckte jag det var konstigt att han inte kommit ut ännu. Jag kollade inne på toaletten. Ingen Edward. Jag och dem andra sprang runt i hela huset och letade, jag med hjärtat i halsgropen, rädd att något skulle ha hänt honom. Det får inte hända något med honom! Det fick bara inte! Jag kan inte hitta honom någonstans. Jag känner något rinna nerför mina kinder. Något salt. Tårar. I samma ögonblick får jag syn på en lapp, smått skrynklig i det högra hörnet längst bort i korridoren på husets övervåning. Jag tar upp den och läser: ”Vi ger er Edward tillbaka om ni skickar oss en halv miljon till vårat bankkonto” står det, och sedan ett ID-nummer till något bankkonto därute. Tårarna strömmar nerför mina kinder. Hur kan någon göra såhär! Jag vågar inte heller skicka femhundratusen till någon okänd, jag behöver ju inte få tillbaka Edward för att jag gör det! Det finns många som blivit lurade och inte fått tillbaka personen dem gett den angivna summan för att få tillbaka!

Edward – var är du?