Galna fans och hallonsaft [Del 5]
Dagen går långsammare än någonsin och jag kan inget annat göra än att sitta i soffan och tänka för mig själv, och hoppas på att jag får ett hum på någonting jag skulle kunna göra under tiden John och Edward är borta. Förutom att jobba såklart, det måste jag ju fortfarande göra. Men idag är jag ledig, så jag har ingen aning om vad jag skulle kunna göra en dag som denna. Jag tittar ut genom fönstret. Det har börjat regna. Jahapp, då kan jag i alla fall inte göra något utomhus. Då kommer det självfallet bli ännu svårare att hålla mig syselsatt, jag är ju mer av en utomhusmänniska. Jag bestämmer mig till slut för att hoppa i min blåa jumpsuit, sätta mig i soffan och läsa i min nya bok jag köpte för några veckor sedan samtidigt som jag lyssnar på min favoritmusik. Eller, nästan min favoritmusik i alla fall. Som sagt är jag ju Jedwardfan utan och innan, men om jag skulle lyssna på deras låtar nu när dem är ute på turné och jag är kvar här hemma så skulle jag bara bli deprimerad.
--
När jag suttit där i soffan ett tag i godan ro dras jag ur böckernas värld av att det knackar på ytterdörren. Jag tittar ut genom fönstret och ser att det har slutat regna. Sen reser jag mig upp ur den bekväma soffan och trippar bort till hallen och öppnar dörren där mina föräldrar står utanför. Jag undrar vad dem gör här och jag får till svar att dem vet att jag känner mig ensam när killarna inte är hemma, och det är ju sant, och att dem tagit med sig lite gott som dem tycker vi skulle fika på.
Jag kan inte säga nej, speciellt inte när jag ser att det där "lilla goda" består av kladdkaka, kanelbullar och kringlor. Det är så väldans mumsigt.
--
Till sin förtvivlan upptäcker mamma att hon inte köpte någon vispgrädde till kladdkakan.
"Det gör inget mamma, jag tror jag ska ha lite hemma", säger jag och öppnar kylskåpet. Jomen visst, där står en vispgräddesförpackning på översta hyllan som på beställning. Jag erbjuder mig att vispa till grädden eftersom mamma och pappa tagit sig besväret att fixa med resten utav fikat.
--
Det tar inte särskilt lång tid att vispa grädden. När jag är klar sätter jag mig ute vid mina päron, dem ser på något sorts frågesportsprogram på teven. Pappa kan alla svaren. Han borde faktiskt ställa upp i en sådan tävling, han är alltid så grym på dem när vi sitter här hemma i soffan och kollar. Vi kalasar på allt som mina föräldrar haft med sig hemifrån och samtidigt tänker jag på om jag kanske ska fråga om dem kan flytta hit tillfälligt tills John och Edward är tillbaka från den pågående turnén.
Men det struntar jag i. Jag tror jag ska klara mig bra ensam. Turnén varar ju trots allt inte för alltid.
--
När jag suttit där i soffan ett tag i godan ro dras jag ur böckernas värld av att det knackar på ytterdörren. Jag tittar ut genom fönstret och ser att det har slutat regna. Sen reser jag mig upp ur den bekväma soffan och trippar bort till hallen och öppnar dörren där mina föräldrar står utanför. Jag undrar vad dem gör här och jag får till svar att dem vet att jag känner mig ensam när killarna inte är hemma, och det är ju sant, och att dem tagit med sig lite gott som dem tycker vi skulle fika på.
Jag kan inte säga nej, speciellt inte när jag ser att det där "lilla goda" består av kladdkaka, kanelbullar och kringlor. Det är så väldans mumsigt.
--
Till sin förtvivlan upptäcker mamma att hon inte köpte någon vispgrädde till kladdkakan.
"Det gör inget mamma, jag tror jag ska ha lite hemma", säger jag och öppnar kylskåpet. Jomen visst, där står en vispgräddesförpackning på översta hyllan som på beställning. Jag erbjuder mig att vispa till grädden eftersom mamma och pappa tagit sig besväret att fixa med resten utav fikat.
--
Det tar inte särskilt lång tid att vispa grädden. När jag är klar sätter jag mig ute vid mina päron, dem ser på något sorts frågesportsprogram på teven. Pappa kan alla svaren. Han borde faktiskt ställa upp i en sådan tävling, han är alltid så grym på dem när vi sitter här hemma i soffan och kollar. Vi kalasar på allt som mina föräldrar haft med sig hemifrån och samtidigt tänker jag på om jag kanske ska fråga om dem kan flytta hit tillfälligt tills John och Edward är tillbaka från den pågående turnén.
Men det struntar jag i. Jag tror jag ska klara mig bra ensam. Turnén varar ju trots allt inte för alltid.
Galna fans och hallonsaft [Del 4]
Jag vaknar utav att en puss på min panna. Det är John såklart.
"Oj, väckte jag dig?"
"Ja, men det gör ingenting. Annars hade jag inte kunnat säga hejdå", säger jag samtidigt som Edward kommer in i rummet. Vi kramas alla tre och dem tar sina stora resväskor, fulla med hårspray, hårmousse, scenkläder och lite annat nödvändigt, och går ut där Liam väntar på dem utanför turnébussen. Dem har ätit frukost långt innan jag vaknade. Det känns tungt att dem ska åka iväg igen, men jag är van. Dem ställer in väskorna, sätter sig i bussen och vi vinkar till varandra ända tills bussen är utom synhåll.
Sen går jag i min ensamhet in i vår villa igen.
Ledsen för att den är kort, men jag lovar att jag skriver väldigt snart igen! ♥ Jag hade tänkt skriva igår, men jag kunde inte koncentrera mig för att min kusin överraskade mig med en personlig videohälsning från Jedward :'') ♥♥
JEDHUGS XXX
"Oj, väckte jag dig?"
"Ja, men det gör ingenting. Annars hade jag inte kunnat säga hejdå", säger jag samtidigt som Edward kommer in i rummet. Vi kramas alla tre och dem tar sina stora resväskor, fulla med hårspray, hårmousse, scenkläder och lite annat nödvändigt, och går ut där Liam väntar på dem utanför turnébussen. Dem har ätit frukost långt innan jag vaknade. Det känns tungt att dem ska åka iväg igen, men jag är van. Dem ställer in väskorna, sätter sig i bussen och vi vinkar till varandra ända tills bussen är utom synhåll.
Sen går jag i min ensamhet in i vår villa igen.
Ledsen för att den är kort, men jag lovar att jag skriver väldigt snart igen! ♥ Jag hade tänkt skriva igår, men jag kunde inte koncentrera mig för att min kusin överraskade mig med en personlig videohälsning från Jedward :'') ♥♥
JEDHUGS XXX
Galna fans och hallonsaft [Del 3]
Framemot eftermiddagen går vi ut på en något sånär spontan promenad i parken. Fåglarna kvittrar ljuvligt. Jag har tagit med mig lite bröd hemifrån till änderna som häckar vid den lilla sjön. Dem fajtas om brödbitarna jag slänger i vattnet. John buffar till Edward.
"Kolla vad söt hon är. Som ett litet barn."
Jag hör, men bryr mig inte om det, utan kastar vidare brödet. Det hördes på honom att det var menat som en komplimang.
--
När brödet är slut sätter vi oss på en parkbänk och bara kollar på dem små barnen som springer omkring och leker bland alla gungor och plaskar i fontänen med händerna. Det ser rofyllt ut och jag minns tillbaka till tiden då jag var i den åldern som dem är i nu. Det man gjorde var att leka, äta, sova, dricka hallonsaft, leka lite till ... det var livet. Jag saknar den tiden otroligt mycket, även om jag lever ett ytterst bra liv nu med mina två favoritpersoner vid min sida. Det kommer bli tomt utan dem nu när dem ska åka iväg igen. Men det får man ta när man är artist, eller när ens partner är det. Dem kan ju inte lika gärna svika sina fans för mig heller. Jag har ju själv varit, och fortfarande är, ett Jedwardfan. Så jag vet hur det skulle kännas om jag hade bokat biljetter till Jedward i typ Göteborg till exempel, och så blir det inställt för något så dumt som att "Johns flickvän tycker det blir för tomt hemma." Vad skulle det vara för anledning liksom? Det skulle ju gå att lösa i så fall om det blir alltför mycket utrymme och tomhet. Om jag bara ringer en kompis eller mamma och pappa så kommer ju dem hit, eller så kommer jag till dem.
Inga som helst problem alltså.
"Kolla vad söt hon är. Som ett litet barn."
Jag hör, men bryr mig inte om det, utan kastar vidare brödet. Det hördes på honom att det var menat som en komplimang.
--
När brödet är slut sätter vi oss på en parkbänk och bara kollar på dem små barnen som springer omkring och leker bland alla gungor och plaskar i fontänen med händerna. Det ser rofyllt ut och jag minns tillbaka till tiden då jag var i den åldern som dem är i nu. Det man gjorde var att leka, äta, sova, dricka hallonsaft, leka lite till ... det var livet. Jag saknar den tiden otroligt mycket, även om jag lever ett ytterst bra liv nu med mina två favoritpersoner vid min sida. Det kommer bli tomt utan dem nu när dem ska åka iväg igen. Men det får man ta när man är artist, eller när ens partner är det. Dem kan ju inte lika gärna svika sina fans för mig heller. Jag har ju själv varit, och fortfarande är, ett Jedwardfan. Så jag vet hur det skulle kännas om jag hade bokat biljetter till Jedward i typ Göteborg till exempel, och så blir det inställt för något så dumt som att "Johns flickvän tycker det blir för tomt hemma." Vad skulle det vara för anledning liksom? Det skulle ju gå att lösa i så fall om det blir alltför mycket utrymme och tomhet. Om jag bara ringer en kompis eller mamma och pappa så kommer ju dem hit, eller så kommer jag till dem.
Inga som helst problem alltså.
Galna fans och hallonsaft [Del 2]
Jag vaknar tidigt av att iPhonen ringer. John och Edward hör det inte, så jag går upp och svarar. Det är Liam, killarnas tourmanager, och det är inte så konstigt eftersom dem åker ut på turné igen imorgon.
"Hej Leem! John och Edward sover, ska jag väcka dem så du får tala med dem?"
"Det skulle vara utmärkt, det är som vanligt lite vi måste prata om nu såhär innan turnén börjar imorgon", svarar Liam mig och jag ber honom vänta ett ögonblick medans jag väcker John och Edward lite försiktigt. Jag vill inte väcka dem för häftigt, det är ändå idag som är deras sista dag innan dem ska ut och göra konserter igen.
"Liam är i telefon", säger jag och räcker dem våran iPhone. John sätter på högtalaren så att dem kan prata med honom samtidigt.
"'S'up Leem!", säger dem och jag hör att Liam skrattar lite när dem säger det. Han är van vid att dem hälsar på honom på det viset.
Medans dem pratar om allt mellan vad som kan vara bra att packa ner och när dem blir hämtade imorgon bitti går jag och gör mig själv en god frukost, en bra start på dagen för mig är en mugg vaniljyoghurt och en skål med cornflakes och mjölk. En ganska så enkel, men ack så god, frukost.
Efter kanske en halvtimme eller så så kommer killarna ut ifrån vårat sovrum, dem också. Dem har pratat färdigt med Liam för tillfället, han kanske skulle ringa dem lite senare om det var något han hade glömt att säga till dem nu. Dem tar fram det dem själva vill äta till frukost idag. Sen sitter vi och småpratar lite om saker och ting, inget speciellt ämne precis, utan lite av varje. Mycket om turnén pratar vi om. Jag saknar dem alltid så väldigt när dem är borta så länge, men jag brukar vara hos kompisar när jag känner mig för ensam i våran villa. Den känns alldeles för stor när det bara är lilla jag i den! Jag skulle gärna följa med på deras turnéer, men jag har både mitt jobb och min utbildning att sköta. Jag vill bli sjuksköterska och håller på att läsa till det nu. Men om det skulle komma någon turnéplan när jag är ledig så hakar jag nog på! Det är inte fel att se sig omkring lite i världen och vad kan vara bättre än att resa runt med sin pojkvän och våran bästa vän?
"Hej Leem! John och Edward sover, ska jag väcka dem så du får tala med dem?"
"Det skulle vara utmärkt, det är som vanligt lite vi måste prata om nu såhär innan turnén börjar imorgon", svarar Liam mig och jag ber honom vänta ett ögonblick medans jag väcker John och Edward lite försiktigt. Jag vill inte väcka dem för häftigt, det är ändå idag som är deras sista dag innan dem ska ut och göra konserter igen.
"Liam är i telefon", säger jag och räcker dem våran iPhone. John sätter på högtalaren så att dem kan prata med honom samtidigt.
"'S'up Leem!", säger dem och jag hör att Liam skrattar lite när dem säger det. Han är van vid att dem hälsar på honom på det viset.
Medans dem pratar om allt mellan vad som kan vara bra att packa ner och när dem blir hämtade imorgon bitti går jag och gör mig själv en god frukost, en bra start på dagen för mig är en mugg vaniljyoghurt och en skål med cornflakes och mjölk. En ganska så enkel, men ack så god, frukost.
Efter kanske en halvtimme eller så så kommer killarna ut ifrån vårat sovrum, dem också. Dem har pratat färdigt med Liam för tillfället, han kanske skulle ringa dem lite senare om det var något han hade glömt att säga till dem nu. Dem tar fram det dem själva vill äta till frukost idag. Sen sitter vi och småpratar lite om saker och ting, inget speciellt ämne precis, utan lite av varje. Mycket om turnén pratar vi om. Jag saknar dem alltid så väldigt när dem är borta så länge, men jag brukar vara hos kompisar när jag känner mig för ensam i våran villa. Den känns alldeles för stor när det bara är lilla jag i den! Jag skulle gärna följa med på deras turnéer, men jag har både mitt jobb och min utbildning att sköta. Jag vill bli sjuksköterska och håller på att läsa till det nu. Men om det skulle komma någon turnéplan när jag är ledig så hakar jag nog på! Det är inte fel att se sig omkring lite i världen och vad kan vara bättre än att resa runt med sin pojkvän och våran bästa vän?
Galna fans och hallonsaft [Del 1 - INLEDNING]
Hej du!
Mitt namn är Rebecca. Jag är nitton år och har bott tillsammans med min pojkvän John och hans tvillingbror, som också är bästa vän till oss båda, Edward. Vi bor i en villa, precis utanför min hemstad Göteborg, lagom nog stor för oss alla tre. Killarna kommer ursprungligen ifrån Dublin, så när vi får tid brukar vi ibland resa till deras släkt där nere. Jag, John och Edward har en väldigt stark och bra relation till varandra och vi särar på oss bara om vi verkligen måste. Till exempel när dem ska ut på ytterligare turnéer och jag måste vara hemma och jobba. Vi gillar inte att vara ifrån varandra.
Jag ska berätta en historia för dig, en sann historia som hänt oss i verkligheten.
Även om en del inte tror det har hänt, så har det det.
Hahaha, mobba inte titeln.. jag kom inte på något, så det fick bli så.. xP Tänkte bara att en del boktitlar faktiskt är på ett liknande sätt, heh..:P Och novellen kommer förmodligen inte ha något med hallonsaft att göra, lol.. x)
Mitt namn är Rebecca. Jag är nitton år och har bott tillsammans med min pojkvän John och hans tvillingbror, som också är bästa vän till oss båda, Edward. Vi bor i en villa, precis utanför min hemstad Göteborg, lagom nog stor för oss alla tre. Killarna kommer ursprungligen ifrån Dublin, så när vi får tid brukar vi ibland resa till deras släkt där nere. Jag, John och Edward har en väldigt stark och bra relation till varandra och vi särar på oss bara om vi verkligen måste. Till exempel när dem ska ut på ytterligare turnéer och jag måste vara hemma och jobba. Vi gillar inte att vara ifrån varandra.
Jag ska berätta en historia för dig, en sann historia som hänt oss i verkligheten.
Även om en del inte tror det har hänt, så har det det.
Hahaha, mobba inte titeln.. jag kom inte på något, så det fick bli så.. xP Tänkte bara att en del boktitlar faktiskt är på ett liknande sätt, heh..:P Och novellen kommer förmodligen inte ha något med hallonsaft att göra, lol.. x)
