Dagen går långsammare än någonsin och jag kan inget annat göra än att sitta i soffan och tänka för mig själv, och hoppas på att jag får ett hum på någonting jag skulle kunna göra under tiden John och Edward är borta. Förutom att jobba såklart, det måste jag ju fortfarande göra. Men idag är jag ledig, så jag har ingen aning om vad jag skulle kunna göra en dag som denna. Jag tittar ut genom fönstret. Det har börjat regna. Jahapp, då kan jag i alla fall inte göra något utomhus. Då kommer det självfallet bli ännu svårare att hålla mig syselsatt, jag är ju mer av en utomhusmänniska. Jag bestämmer mig till slut för att hoppa i min blåa jumpsuit, sätta mig i soffan och läsa i min nya bok jag köpte för några veckor sedan samtidigt som jag lyssnar på min favoritmusik. Eller, nästan min favoritmusik i alla fall. Som sagt är jag ju Jedwardfan utan och innan, men om jag skulle lyssna på deras låtar nu när dem är ute på turné och jag är kvar här hemma så skulle jag bara bli deprimerad.

--

När jag suttit där i soffan ett tag i godan ro dras jag ur böckernas värld av att det knackar på ytterdörren. Jag tittar ut genom fönstret och ser att det har slutat regna. Sen reser jag mig upp ur den bekväma soffan och trippar bort till hallen och öppnar dörren där mina föräldrar står utanför. Jag undrar vad dem gör här och jag får till svar att dem vet att jag känner mig ensam när killarna inte är hemma, och det är ju sant, och att dem tagit med sig lite gott som dem tycker vi skulle fika på.
Jag kan inte säga nej, speciellt inte när jag ser att det där "lilla goda" består av kladdkaka, kanelbullar och kringlor. Det är så väldans mumsigt.

--

Till sin förtvivlan upptäcker mamma att hon inte köpte någon vispgrädde till kladdkakan.
"Det gör inget mamma, jag tror jag ska ha lite hemma", säger jag och öppnar kylskåpet. Jomen visst, där står en vispgräddesförpackning på översta hyllan som på beställning. Jag erbjuder mig att vispa till grädden eftersom mamma och pappa tagit sig besväret att fixa med resten utav fikat.

--

Det tar inte särskilt lång tid att vispa grädden. När jag är klar sätter jag mig ute vid mina päron, dem ser på något sorts frågesportsprogram på teven. Pappa kan alla svaren. Han borde faktiskt ställa upp i en sådan tävling, han är alltid så grym på dem när vi sitter här hemma i soffan och kollar. Vi kalasar på allt som mina föräldrar haft med sig hemifrån och samtidigt tänker jag på om jag kanske ska fråga om dem kan flytta hit tillfälligt tills John och Edward är tillbaka från den pågående turnén.
Men det struntar jag i. Jag tror jag ska klara mig bra ensam. Turnén varar ju trots allt inte för alltid.