Kommer verkligen inte på någon fortsättning! :s lite hjälp eller börja på en ny?

Du visar John bilderna du fick skickade till din e-post och ser hur häftigt han reagerar. Du frågar honom vad det här är frågan om?
"Jag svär på att jag aldrig har sett henne förut! Jag är säker! Helt säker!", säger han, väldigt chockad över bilderna. Det låter verkligen som att han menar det.
"Jag tror dig", säger du, fast du inte gör det till riktigt etthundraprocent. En liten vit lögn, men du vet inte tillräckligt mycket för att du ska kunna övertyga dig själv om att han verkligen gjort det. Ni pratar inte mer om det, utan gör det ni stämde träff för: göra något roligt! Ni bokar en bowlingbana via telefon och åker ner till bowlinghallen efter ungefär en halvtimme.

--

Under tiden i en annan del av landet sitter en tjej och glor på ett e-postmeddelande hon skickade för ett tag sen till e-postadressen YEM (YEM = Your E-mail). Hon bifogade två bildfiler. Hon gråter.
"Vad har jag gjort ..! Hon kanske inte såg på bilderna att jag hade modifierat dem och blev jätteledsen! Och det är mitt fel!!", jämrar hon sig. "Och om jag skickar ett nytt meddelande och ber om ursäkt så kommer jag få faan för det!"
Hon sitter bara och stirrar framför skärmen i några få minuter.
"Men jag måste göra det. Jag kan inte låta henne gå och inte kunna lita på John på grund av mig. Det känns inte rätt", säger hon och börjar skriva ett kort meddelande. Hon bifogar också dem två bilderna hon hade satt samman i sitt Photoshop och förklarar att hon klippt in John i den andra bilden. Hon klickar på "Send" och så är meddelandet skickat.

--

Ni har precis kommit hem till John och Edward igen när din ringsignal ljuder. Du tar upp mobilen, du har fått e-post. Du öppnar det, läser vad som står, kollar filerna som bifogats. Du visar John och Edward mailet och bilderna. Du blir oerhört lättad över att ha fått det uträtt, en börda som har vilat på dina axlar i några veckor och nu är borta. Det har blivit senare än ni trodde när ni kommit hem, ni hade varit på stan en runda efter bowlingen också. Klockan börjar närma sig halv tio på kvällen och det är kolsvart ute. Killarna säger att dem kan hämta en extra madrass ur garderoben så att du kan sova över där om du vill? Det vill du gärna. Det blir mysigt och så slipper du vara ute i den här mörka natten. Du ringer din mamma och hon säger att det är okej, att det inte gör något att du måste hoppa över tandborstningen och sånt ikväll. Du säger att hon sa att det var okej och ni sätter er framför teven och börjar kolla på din favoritfilm som precis börjat på TV4 Film. Filmen slutar ungefär halv ett på natten på grund av alla reklamavbrott emellan och så, så när den är slut är ni också det. John och Edward går och borstar tänderna, du har ju ingen tandborste eller så, men du följer med dem och går på toaletten. Din madrass ligger precis nedanför deras egna sängar. John ger dig en godnattpuss innan han och Edward kryper ner i sina sängar och du lägger dig på madrassen och drar täcket över dig. Kudden och täcket är mjukt och behagligt. Du somnar snart och djupt.

Fortsättning följer (förhoppningsvis :P)

Ditt lov har börjat för några dagar sedan och John och Edward har kommit hem igen ifrån sina konserter. Ni bestämmer er för att träffas hemma vid dem klockan två, så du har ganska gott med tid på dig innan, klockan är bara tio. Efter att du ätit upp din frukost går du och letar reda på något fint att ha på dig. Du funderar på att för en gångs skull sminka dig på ett eller annat sätt, men gör inte det eftersom John brukar säga att han tycker du är fin utan det. Du viker ihop bilderna och lägger dem i din väska, du måste få veta om det här stämmer. När du är klar är det såklart några timmar kvar innan tiden ni bestämt, närmare bestämt tre timmar ungefär, så du lägger dig och läser några sidor i boken för att fördriva tiden lite.

--

Din mamma har lovat dig att skjutsa dig till busshållplatsen, sen får du gå den sista biten, så hon ropar på dig att det är dags att åka efter några timmars läsande. Du tar dina grejer och går ut och sätter dig i bilen. Det är skönt när din mamma kan skjutsa dig in till stan så du slipper åka buss och hålla reda på hållplatser och allt. Din mamma stiger in i bilen, vrider om nyckeln och så är ni påväg.

--

Ni är framme där du brukar gå av bussen, när du måste ta den istället för att bli skjutsad till stan, efter ungefär en halvtimmes bilkörning och därifrån går du hem till John och Edward. Du minns först inte riktigt vart det ligger någonstans, men lyckligtvis kommer du på det efter några minuter. När du kommer hem till dem så får du varsin kram av dem och John ger dig en kyss. Efteråt säger du det:
"John, det är en sak jag måste visa och fråga dig om."

Fortsättning följer. Även denna ganska kort, men jag måste gå nu ;) Jedhugs!! xxx

Efter en dag med Laila i stan kommer du hem till ditt vid runt åttatiden. Ni gick och åt på McDonalds vid runt klockan sex någon gång, så du säger till din mamma att du inte är hungrig och går upp på ditt rum och slösurfar lite. Det plingar till, du har fått ett nytt e-postmeddelande. Du öppnar det, du vet inte vem som skickat det, men vem det än är så har den i alla fall bifogat två bilder. Du vet att det kan vara ett virus av något slag, men du öppnar dem ändå utav din stora nyfikenhet. Första bilden visas snart till etthundra procent och vad kommer upp om inte en bild på John tillsammans med en annan tjej! Du tänker att det kan vara vilken tjej som helst, en tjejkompis kanske, dem står ju bara och pratar lite. Du öppnar den andra bilden och du får en rejäl chock - bilden föreställer John som kysser tjejen från den förra bilden. Du hoppas att bilderna är fixade i Photoshop eller liknande, åtminstone den sista. Du bestämmer dig för att skriva ut bilderna och visa dem för John när ni träffas, fråga om det verkligen är sant eller inte. Du startar skrivaren och skriver ut bilderna, bläcket tar slut precis när sista bilden är utskriven. Du vet att du nog kan se på ett eller annat sätt om bilderna är modifierade, men du visar hellre den för John, du tror att han aldrig skulle ljuga för dig - han verkar inte vara någon som ljuger eller vänsterprasslar med någon annan. Du skakar av dig tanken. Du går och borstar dina tänder och går och lägger dig, du är stentrött efter lördagen med Laila på stan. Tankarna om bilderna kommer tillbaka gång på gång, om det kan vara sant eller bara fejkat. Tårarna tränger sig fram. Du ligger länge vaken, men till slut gråter du dig till sömns.

Fortsättning följer. Ganska kort, men jag kanske skriver lite till efter maten.

Du vaknar med ett ryck utav att någonting åker i golvet. En tallrik kanske? Du går upp och tittar efter, men det var ganska lyckligtvis bara din mamma. Hon hade dragit ut en låda för att hämta glas och stött ner en tallrik från bänken den stått på sen igårkväll. Du hjälper henne att städa upp spillrorna, lättad över att det bara var hon och inte att någon av jeadheadsen hade hittat ditt hus till exempel. Det är en konstig tanke, men du tror att en del skulle kunna gå så långt för att du är tillsammans med John, hur otroligt sjukt det än låter så kan det nog stämma att en del skulle kunna göra vad som helst, bara du lämnade John Paul Henry Daniel Richard Grimes så fort som bara möjligt och helst flyttade till något så långt bort som Tokyo. Du skulle aldrig vilja vara så långt bort från honom som Tokyo, men det är ju bara en tanke att någon av deras fans skulle vilja det, du skulle ändå försöka att inte lyssna på dem, oavsett vad dem än skulle säga. Du är du, det är din själ, ditt liv och ingen annans och du bestämmer själv om du vill göra slut med honom eller inte. Han kan ju naturligtvis göra slut med dig, men då handlar det om vad han vill, han bestämmer ju över sig själv precis som du bestämmer över dig. Frukosten är ännu inte riktigt klar och din mamma säger att hon inte behöver någon mer hjälp, att det var snällt att hjälpa henne att sopa upp spillrorna och att du kan gå och göra något annat under tiden, att hon ropar när frukosten är klar. Eftersom det är lördag behöver du inte göra dig i ordning för skolan, så du lägger dig på sängen, tar upp din mobil, letar upp John i telefonkatalogen, trycker "Ring upp." Han svarar inte, han sover förmodligen. Klockan är bara runt åtta på morgonen, en lördag är det många som inte är uppe vid den tiden. Du skickar iväg ett sms till honom istället. "Ring mig när du kan, saknar dig, puss xxx." Du läser lite i din bok istället. Du hinner med att läsa ungefär arton sidor innan din mamma ropar om att frukosten är klar. Du sätter i ditt bokmärke i boken, lägger undan den på bordet och går ner där den efterlängtade frukosten står framme och bara väntar. Du är jättehungrig och sätter dig bredvid din mamma och sätter tänderna i din macka, ditt favoritbröd. Du sitter vid bordet i ungefär en sisådär fyrtio minuter och småpratar lite med din mamma innan du hör din mobil ringa uppifrån ditt rum. Du ursäktar dig och går och hämtar den. Det är John som ringer, så du frågar din mamma om det är okej att du går och tar det.
"Självklart, jag ska ändå gå ifrån snart jag med", säger hon och du ställer ditt glas snabbt i diskmaskinen innan du svarar i mobilen och börjar gå till ditt rum igen.
"Hallå?", säger du och låter glad.
"Hej! Det är jag, jag fick ditt sms. Var det något särskilt du ville?"
"Nej, jag ville bara prata lite, jag saknar dig! Även om vi sågs senast för några dagar sedan, haha." Han skrattar lite när du säger det och säger att han saknar dig också, att ni måste ses någon dag, när det inte krockar med din skola och han och Edwards jobb. Du håller med. Idag har dem konsert och måste åka en bit, så det skulle inte funka idag, inte några veckor framöver heller eftersom dem såklart har fler än en konsert sådär på en gång. Men ni bestämmer tillslut att träffas någon gång om ungefär en månad, då är han och Edward helt fria från jobbet och du har en veckas lov ifrån skolan. Edward hör när John pratar i telefon eftersom dem sitter bredvid varandra och är påväg till stället där kvällens konsert skall hållas och tycker också att det skulle funka då. Eftersom ni är kompisar alla tre så vill ju såklart han också vara med då, och det vill ni ju självklart att han ska, det blir mycket roligare så.
"Jag måste gå nu", säger du, du kom på att du hade bestämt med Laila att ni skulle ses idag klockan tio och klockan är ungefär tjugotre minuter över nio när du kollar på din digitala klocka, "puss, hej, vi ses."
"Ja det gör vi! Puss", säger John och du lägger på luren och går och gör dig i ordning snabbt, Laila väntar nog redan på dig.

Fortsättning följer.

När du kommer hem ifrån en verkligt hård dag i skolan slänger du dig på din säng och gråter dem tårar som finns kvar. Du undrar om det alltid kommer att vara såhär så länge du är tillsammans med John? Du vet inte om du orkar med allt det här, men du älskar John mycket och vill inte lämna honom. Alla dessa namn folk har kallat dig idag, det har ingen någonsin sagt till dig förut. Slampa. Bitch. Hora. Fitta. Den som i alla fall inte kallat dig för sådant är Laila. Hon förstår att man inte ska lägga sig i andras kärleksliv. Du ringer upp John, du behöver någon att prata med. Han svarar efter några få signaler.
"Hej, det är jag ...", säger du.
"Hej, hur är det?"
"Inget vidare. Jag blir kallad för saker med mera sedan jag träffade dig." Det blir tyst en stund. John vet inte vad han ska säga.
"Jag är så hemskt ledsen [YN], det var inte meningen att det skulle bli såhär!"
"Jag är också ledsen och jag förstår det. Men jag vill inte göra slut med dig eller något, det skulle liksom kännas ... "falskt" eftersom jag fortfarande är kär i dig och så! Jag skall nog klara ut det här."
"Okej", säger han, "men om du absolut inte klarar det här så får du gärna göra slut med mig! Jag vill ju bara att du ska må bra ..."
"... men jag kommer bara att må sämre om jag gör slut med dig." John vet ännu en gång inte vad han ska säga.
"Ehm, jag och Ed ska ut och äta pizza, hänger du med? Jag bjuder." Du känner att det faktiskt skulle vara bra med lite gott i magen efter en sådan här dag, så du tackar ja och dem kommer och hämtar dig vid klockan fem. Hon är tjugo i fem, så du går ner och säger till din mamma att du åker till pizzerian med killarna du träffade för några dagar sedan, tar på dig dina ytterkläder och går ut. Mobilen ligger i byxfickan. Du tar upp den och kollar. Tio i fem. Du hade inte behövt ha så bråttom, men du ville ju vara säker på att inte komma ut för sent. Du vet inte riktigt varför, men du hade tyckt det skulle vara lite pinsamt att komma ut när dem står och väntar på dig. Efter några minuter kommer dem i alla fall och hämtar dig och du hoppar in bredvid John i baksätet.

--

När ni väl har blivit visat ett bord på pizzerian kommer servitrisen och tar upp era beställningar. Du tar din vanliga favoritpizza, det skulle verkligen smaka med just en sådan pizza just nu. Pizzorna kommer in efter en kvart ungefär, och ni njuter av era varma, nybakta pizzor. Ni småpratar lite om allt möjligt, utom det där om att du får hattweets skickade till din Twitter, blir kallade för fula namn med mera. Det är inget som man helst vill prata om.

--

Klockan börjar bli mycket, så John kallar in notan och betalar för er. Du blir hemskjutsad och går och lägger dig med en gång när du kommer hem. Du är dödstrött, det har varit en lång dag, det enda som varit trevligt och roligt idag var kvällen med John och Edward på pizzerian. Du lägger dig i din säng och somnar omedelbart.

Fortsättning följer.

Du vaknar av att ditt alarm skränar ur mobilens högtalare. Du stänger av det. Klockan är runt sju på morgonen. Du är trött och vill verkligen inte gå till skolan idag, men du har inget val. Emot din egen vilja tvingar du upp dig själv och sätter på dig lite kläder. Går ner, äter en ostmacka och lite yoghurt. Du är inte speciellt sugen idag. Borstar tänderna och tvättar ansiktet. Går ner, tar din skolväska och hoppar på cykeln. Skolan ligger bara drygt femton minuter ifrån ditt hus. Du kom ut tidigt idag, klockan är bara halv åtta och skolan börjar inte förens om en halvtimme. Du tänker inte så mycket mer på det, att komma femton minuter för tidigt är inte så mycket och du kan chilla lite för dig själv några minuter innan din lärare kommer.

--

Väl inne i skolan är det som vanligt några som kommer tidigare till skolan för att hinna prata lite innan första lektionen börjar. Idag är det inget prat i korridorerna, snarrare viskningar. Dem flesta av dem följer Jedward på Twitter eftersom dem började gilla dem under Eurovision, så dem har ju också sett Johns tweet om dig. Dem visste ju också att det var du eftersom du har en bild på dig själv som profilbild. Du tar det du behöver just nu ifrån ditt skåp, låser det igen och går och sätter dig utanför klassrumsdörren där Laila sitter och väntar på dig. Hon hälsar på dig, frågar hur det är idag. Du svarar att det inte är så bra, att du vet att alla står där uppe i korridoren och pratar om allt som hänt den här helgen, att dem också ser ganska sura ut över att du har "fått" John och inte dem.
"Jag förstår hur du känner dig, det måste vara jobbigt ... och det blir nog inte bättre på ett tag precis. Jag menar, snart sprider någon eller några säkert ut något rykte eller liknande om dig. Det brukar ju hända när en kändis träffar någon, oavsett om det är en annan kändis eller en "vanlig" människa om du förstår vad jag menar. Och en del rykten kan gå väldigt långt och bli riktigt överdrivet också." Det där fick dig inte precis att må bättre. Du sätter dina händer till ditt ansikte och börjar gråta stilla. Laila lägger sin arm om dig och låter dig gråta. Du slutar inte förens eleverna och läraren kommer och läraren öppnar dörren till klassrummet.

Fortsättning följer.

När du kommit hem sätter du på telefonen igen. "Meddelande mottaget klockan 12.34. Avsändare: John <3". Du tar fram meddelandet för att läsa vad han har skrivit, du hade inte sett det förens nu. Mobilen har varit på ljudlöst och du trodde att det var nya mentions varje gång det vibrerade. "Hur är det? Jag förstår om du är ledsen. Tänker på dig, hör av dig snart xx Puss xxx." Du ringer honom nu med detsamma. Du passar på eftersom du ändå är ensam hemma så ingen annan kan höra vad ni pratar om.
"Hej, fick du mitt sms?"
"Ja, jag såg det inte förens nu bara. Jag har inte kollat mobilen så mycket idag. Den har varit på ljudlöst och jag har trott så mycket hela tiden att det var nya mentions, och dem vill jag inte så himla gärna kolla just nu, om man säger så", svarar du honom.
"Ja, jag förstår det. Jag får hattweets till våran Twitter också, men jag förstår att du borde få så mycket mer eftersom det är du som fansen tycker förstör deras "chanser" till att bli tillsammans med mig liksom. Jag gillar inte någon av dem på det sättet, jag är säker på att dem flesta inte ens är kära på riktigt. Visst, jag skulle kunna bli tillsammans med ett fan, men jag är helt enkelt inte kär i någon av dem jag har träffat hittills. Och jag har ju faktiskt hittat dig nu också." Du ler. Det lät faktiskt ganska gulligt, det där sista. Ni pratar om det och lite allt möjligt annat också, för att tänka på något annat, i flera timmar. Du äter till och med din mat samtidigt som du pratar med honom, genom att sätta på högtalarfunktionen. Vid runt klockan tio på kvällen inser ni faktiskt hur mycket klockan är, och att ni borde lägga på nu, mest för att din mamma inte ska bli galen när telefonräkningen kommer och för att du också behöver sova lite, det är en ny dag imorgon och du går ju fortfarande i skolan. Ni lägger på och du går och borstar tänderna, tar på dig ditt nattlinne och läser lite i din nya bok innan du somnar vid runt kvart i elva. Det kommer att bli en lång dag imorgon.

Fortsättning följer.

Ganska kort, men jag tror jag skriver lite till efter att jag har pluggat matte, prov på fredag (den 13:e o.-). Jag vet, jag börjar inte ens skolan förens imorgon, men vi har ändå prov i algebra då. Aja, jag skriver mer sen! pöss o kram o allt det där ;)

När du var hos John och Edward igårkväll fick du deras Twitter och dem fick din. Du loggar in på ditt konto på morgonen när du vaknar, kollar dina mentions. Du har en ny, det är från @planetjedward: "I LOVE [YTN] OKAY, LIKE SERIOUSLY OKAY! JOHN" (YTN = Your Twitter Name). Du blir glad och skriver ett svar till honom om att du älskar honom med. John och Edwards fans reagerar dock på det här, mycket. När du har ätit din frukost är dina mentions fulla utav hattweets från jedheads världen över. John märker också att du får det, eftersom han får hatkommentarer han också. Det brukar hända när kändisar går ut med att dem har ihop det med någon. Fansen är avundsjuka på den nya partnern och gör allt för att han eller hon inte ska orka mer och göra slut med kändisen, eller tvärtom. Tårarna bränner. Du ringer din bästa kompis Laila och undrar om ni kan träffas utanför gallerian? Du behöver någon att prata ut för. Hon kan komma, så du klär på dig dina ytterkläder och går ut.

--

Laila väntar utanför gallerian när du kommer gående.
"Hej! Vad var det du ville?", frågar hon och du förklarar hur det ligger till, om hur du träffade John, hur fansen skickar hattweets till dig. Din mobil vibrerar. Etthundrafemtiotre nya mentions. Du bryr dig inte om att kolla, du vet precis vad alla handlar om. Laila undrar vad det var för någonting?
"Jag har nya mentions på Twitter. Men jag är säker på vad alla handlar om ..."
"Får jag se?" Du ger henne din mobil så hon kan titta själv, du orkar inte med det just nu. Laila tycker att det är förfärligt, att man kan skicka sådana hattweets till någon för att den är tillsammans med ens idol. Hon tycker att det egentligen är ganska löjligt också eftersom dem inte vet hur snäll och så du faktiskt är, dem flesta har nog inte ens sett dig på stan eller liknande. Dem kommer nog känna igen dig om dem ser dig någonstans nu, men hade det varit för till exempel en vecka sen skulle dem inte reagera, i alla fall inte speciellt mycket. Ni strosar omkring i affärerna ett tag för att försöka tänka på något annat. Dock så är det inte så lätt när man får hatblickar från personer man aldrig har träffat förut.

Fortsättning följer.

Den var väldigt kort (och ganska dålig, haha), men jag måste gå nu. Dock kommer det nog imorgon ;) :)

Uppdatering: Jag skall in till stan imorgon igen, min brorsa ska till optikern klockan tio och göra ett nytt syntest och skaffa nya glasögon, så vi åker in också. Sen ska jag till min kusin, för hennes mamma och halvsyrra fyller år. Men jag börjar skriva på del 3 nu, så det kommer upp så fort som möjligt. Har även matteprov på fredag (jag vet, whuut o.o första skolveckan 2012 har man prov liksom.. fredagen den 13:e också.. haha), så måste plugga lite. Men som sagt, kommer upp så fort som möjligt ;)

Jag ska till Visby och se Alvin och Gänget 3 idag (hahah, jag ska se den med mina syskon, jag är äldst. Men jag tröttnar ändå aldrig på sådana filmer heller, hahaha), men jag skriver del 3 så snart som möjligt.

jedhugs ♥

Du märker att mitt under filmen lägger John sin hand ovanpå din. Det gör dig ingenting, så du låter den ligga kvar där. Du har en härlig känsla i magen när han har den där.

--

Efter filmen tar ni era saker och går ut ifrån biosalongen och biostaden. När ni är ute frågar John om du vill följa med dem hem? Du säger att det vore roligt och ringer din mamma och säger att du går hem till några kompisar. John och Edward har en bil, så det tar bara några minuter för er att komma hem till dem. Dem undrar vad du vill göra, men det spelar ingen större roll för din egen del. Ni sätter er ner i soffan och bara kollar på teve en stund. Zappar mellan dem olika kanalerna. Inget vidare bra program för tillfället, men ni kollar i alla fall på TV4 Nyheterna. Det är det bästa som sänds vid den här tiden. När ni sitter där i godan ro medans nyhetsrubrikerna rullar på så ger John dig en puss på din panna utan det minsta förvarning. Han ångrar sig genast.
"Förlåt ... jag kunde inte låta bli." Men du tycker inte att det gjorde något. Du har faktiskt fått lite känslor för honom under filmen. Det skulle lika gärna kunna bli ni två här och nu. Du frågar om dem jobbar med någonting?
"Vi är en irländsk popduo. Har du aldrig hört talas om oss?", säger Edward och båda skrattar.
"Vad kallar ni er då?", frågar du då.
"Hey, I'm John!", säger John.
"And I'm Edward!", säger Edward.
"And together we are ...", börjar John och sedan säger båda samtidigt "JEDWARD!"
"Nej, jag har faktiskt inte hört talas om er. Ni kanske varit med i någon tävling eller något på teve jag inte sett?"
"Vi kom på sjätte plats i The X-factor UK 2009 och vi kom på åttonde plats i Eurovision song contest 2011. Säger det dig något?", säger John.
"Nej, jag kan inte se The X-factor här ifrån och jag var faktiskt bortrest under hela Eurovision song contest förra året. Har ni någon känd låt man skulle kunna få höra? Vem vet, jag kanske skulle känna igen den till och med." Edward tar upp sin iPhone ur byxfickan, öppnar musikspelaren, letar fram Lipstick.
"Det här måste nog vara vår mest kända låt, det är lite av våran debutlåt. Det var den vi tävlade med i Eurovision song contest", säger han och trycker på play-knappen. Du blir smått chockad över det du hör, att grabbarna du av en slump träffat på ett simpelt hamburgerhak är dem som ligger bakom din favoritlåt.
"Så det är eran låt? Vad roligt, det är min favoritlåt! Jag visste bara inte vilka som sjöng", säger du. Dem säger att du vet det nu i alla fall och ler.

--

Tiden har rusat iväg och klockan börjar närma sig tio på kvällen. Din mamma blir orolig över att du varit borta så länge och ringer upp dig och vill att du börjar gå upp emot busshållplatsen så hämtar hon dig där snart. Bussen hem har gått för flera timmar sedan. Du tar dina saker, kramar John och Edward och ger John en puss på kinden lite snabbt, sen måste du verkligen gå. Ni har precis blivit tillsammans med varandra. Under den här dagen har du blivit tillsammans med en kille du precis träffat. Där kan man snacka om kärlek vid första ögonkastet. Du vinkar till dem i dörröppningen samtidigt som du springer upp emot busshållplatsen.

--

Du väntar vid busshållplatsen i kanske tio, femton minuter innan din mamma dyker upp.
"Var har du varit?", säger hon när du har stängt bildörren.
"Vid min kille och hans brorsa. Vi är vänner allihopa", svarar du din mamma.
"Vad då för en kille?", säger din mamma medans hon börjar köra hemåt igen.
"En jag träffade idag. Han heter John, och hans brorsa heter Edward." Din mamma tycker bara det är trevligt och frågar inte något mer om det. När du kommer hem är du jättetrött och bokstavligt talat slänger dig på sängen.
Det är i alla fall ingen tvekan om att det här måste ha varit en av dem bästa dagarna någonsin.

Fortsättning följer.

Du vaknar som vanligt vid runt niotiden på morgonen eftersom det är lördag. Du ska ner till stan för att handla lite "nödvändiga" saker, så du slänger på dig lite kläder, går ner och äter din frukost. Mammas hembakta bröd med lite vaniljyoghurt. En bättre start på dagen är inget man hittar så lätt. Du småpratar lite med din mamma innan du går upp och gör dig helt klart för att ta bussen in till stan. Du hinner precis och sätter dig längst i bussen där det nästan är helt tomt. Du sätter din handväska på sätet bredvid dig, plockar upp mp3-spelaren och sätter på dig dina hörlurar. Du letar fram Lipstick i din spellista. Du ser att displayen visar "Nu spelas: Lipstick Artist: Okänd". Du önskar att du visste vilka som sjunger låten var för några, din kompis lade in den på din mp3 åt dig, hon sade att hon hade hittat den på internet och visste inte heller vilka det var som gjorde den. Du gillar den i alla fall, oavsett vilka det är som sjunger. Du tycker att det nog måste vara den bästa låten som någonsin gjorts.

--

Du når din hållplats. Tar dina saker och stiger av bussen. Du drar bort till Lindex, du har med dej en ful tröja som du fått i julklapp som dessutom var på tok för stor för dig. Du byter ut den mot ett paljettlinne istället, kan passa bra till kommande fester eller andra evengemang du kanske skulle vilja gå på. Ett svart paljettlinne. Svart passar till allt. Då behöver du inte bekymra dig så jättemycket om övriga acessoarer, som örhängen, halsband, armband, scarfar, skor och tights. Du känner dig smått sugen på en hamburgare när du har varit och bytt tröjan, så du slinker dig in på McDonalds alldeles intill och beställer en Big Mac med cola till. Du tar din mat och sätter dig vid ett ledigt bord, det var inte så lätt att hitta med tanke på hur många som är i stan idag. När du precis tagit dig ett bett utav din hamburgare kommer det fram två blonda killar med gröna ögon.
"Är det ledigt här?", frågar den några centimeter kortare killen. Det verkar vara fullt över hela hamburgerhaket.
"Visst", säger du och dem sätter sig mitt emot dig.
"Så ehm ... vad heter du?", frågar den andra killen och dem kollar på dig båda två.
"Jag heter [YN]", säger du. "Ni då?"
"Jag heter Edward", säger den lite längre killen.
"Och jag heter John", säger den andra. Du ser att dem är väldigt lika varandra. Dem har till och med snedluggen åt samma håll.
"Är ni syskon eller något?", frågar du för att ha något att prata om.
"Vi är enäggstvillingar", säger Edward. "John är tio minuter äldre än mig."
"... men Edward är längre än mig, så det kan vara lite förvirrande för en del att jag är äldre men Edward är längre", fyller John i och skrattar. Du tycker hans skratt är sött. Han är söt i övrigt också. Och båda två verkar några riktigt trevliga personer som du inte skulle ha något som helst emot att bli vän med och lära känna lite bättre. Du frågar vad dem ska göra efter att dem ätit?
"Vi tänkte gå och se Breaking dawn", säger John. "Vill du följa med?" Twilight är ingen film av din favoritgenre precis, men du tycker filmerna hittills har varit ganska hyfsade och du är faktiskt ganska sugen på att se Breaking dawn. Och du vill hellre vara med dem här killarna än att strosa runt i olika butiker hela dagen, det kan du göra en annan dag. Du har tillräckligt med pengar för att gå och se filmen också.
"Varför inte? Det kan bli kul!", säger du och ler mot dem. Dem ler tillbaka och det verkar som att dem faktiskt gillar dig. Ni äter och dricker upp det ni har kvar av era hamburgermenyer, slänger skräpet och staplar brickorna i högen innan ni beger er av till bion.

--

"Tre biljetter och en stor popcorn tack. Vi tar en cola också", säger Edward och ni betalar era biljetter var för sig. John och Edward bjuder på läsken och popcornen. Ni passar på att gå på toaletten innan filmen eftersom den är så pass lång. Efter toalettbesöket går ni in i salongen och letar upp era platser. Dem är i mitten av salongen ungefär, den bästa platsen tycker du. John sitter i mitten, du sitter på hans vänstra sida och Edward på hans högra. Nu börjar filmen snart och ni hänger era ytterkläder på stolsryggarna. Ni ombeds att stänga av era mobiltelefoner och sedan börjar filmen.

Fortsättning följer.

Ja, jag kommer verkligen inte på någonting just nu, så jag undrar om ni kan hjälpa mig att komma på någonting. Kommentera gärna en handling eller titel så går det snabbare för mig att komma igång med nästa. Om ni inte kommer med något själva så ska jag nog komma på något utav mig själv så småning om! :)

Jedhugs 'n' Jedkisses :*

En granne, som kvinnan inte har upptäckt ännu, har sin husvagn nära toaletterna och ser henne när han går ut för att använda ännu en utav de giftpinnar vi kallar cigaretter. Han fimpar den och tar upp mobilen när han ser att hon håller en pistol i sin hand. Han ringer polisen och dem kommer inom två minuter, tack vare för att dem hade en bil i närheten. Kvinnan ser när bilen bromsar in. "Helvete, det är snuten!", tänker hon och försöker tänka ut snabbt vad hon ska göra. När poliserna bara är några hundra meter ifrån henne kommer Edward ut ifrån herrarnas. Hon måste fixa det här jobbet, även om hon blir tagen av polisen, annars blir det synd om henne oavsett om hon åker in i fängelse eller inte, när hennes kund får tillfället kommer han att göra det han hotat henne med om hon inte fixar jobbet. Hon laddar revolvern, poliserna ser det och springer upp till henne. Hon känner en press på sig själv när hon ska skjuta. Hon skjuter och - kulan missar. Hon var för skakis för att kunna sikta klokt och träffar istället ett träd i helt fel riktning. Edward hoppar till utav smällen. I samma ögonblick hugger poliserna tag i kvinnan, den kvinnliga polisen tar i hennes ben, och den manliga i hennes armar. Kvinnan försöker ta sig loss, men poliserna håller ett järngrepp om henne. Hon tänker att hon kan använda revolvern, inte för att döda dem, utan bara för att skadeskjuta dem. Ett misslyckat tänkande, hon har tappat sin pistol, den ligger kvar vid toaletthusets knut. Edward bara står och stirrar på dem alla tre medans poliserna sätter kvinnan i baksätet och kör därifrån, mot polishuset. Du, John och Cassandra springer till Edward och kramar honom allihopa. Du frågar honom vad som hände?
"Det var inte bara en inbillning av att någon förföljde mig. Hon måste vara yrkesmördare eller någonting, hon försökte träffa mig! Hon missade för att polisen gjorde henne så skakis och träffade den där björken istället. Det var lite läskigt att någon har anlitat henne för att försöka döda mig. Vad har jag gjort för något för att förtjäna det?", frågar han. Det undrar ni allihopa också. Hur kan någon vilja något sådant ont mot en person med ett hjärta utav rent guld?

--

Några månader senare kallas kvinnan in till domstolen. Mannen som ringde polisen skall vittna till det hon försökte göra. Efter några timmars om och men döms kvinnan till skyldig och får ett fängelsestraff på tio år för mordförsök. Du, John, Cassandra och Edward sitter och tittar på under hela processen under domstolens början till slut. Ni är lättade över att hon straffas för det hon försökte göra. Det här är första gången hon åker fast när hon försöker göra sitt jobb och nu kanske hon lär sig en läxa om att det inte lönar sig att jobba som yrkesmördare och att det är bättre att söka ett vanligt jobb med minimumlön. Dock är det nog inte så många som kommer vilja anställa henne för allt det hon har gjort, men det kan också finnas dem som glömmer efter tio år. Så det kan finnas risk för att ni träffar på henne någon gång i framtiden. Men det är bara att tänka att hennes vapen har blivit omhändertagna utav polisen och att hon förmodligen har tillräckligt med vett i sig då att inte ha köpt nya.

Slut.

Edward kan inte sova på hela natten. Han är rädd. Riktigt rädd. Han behöver gå på toaletten, men han vågar inte gå dit bort mitt i natten när det är mörkt och ingen annan är ute. Han är orolig för vad som kan hända honom om han går ute i mörkret alldeles själv. Han råkar putta till dig och du vaknar.
"Vad är det ...", viskar du. Du är väldigt trött, klockan är bara runt 03.40 när han råkar väcka dig.
"Oj, förlåt mig, det var inte meningen att väcka dig", viskar Edward.
"Det gör ingenting ... men nu kan jag nog inte somna om igen, så jag kan väl sitta här tillsammans med dig så att du inte känner dig så ensam här i mörkret.
"Tack ..."

--

Cassandra och John vaknar runt niotiden. Det är ljust, och Edward har äntligen vågat sig ut för att gå på toaletten. Ni andra tar på er era kläder medans ni väntar på att Edward skall komma tillbaka, han har redan klätt på sig för att det var så bråttom till toaletten.

--

"Jag är bakom husknuten, jag ska försöka fixa jobbet du ville jag skulle göra." En tjej står i mörk kappa med luvan över huvudet och pratar i sin vita Samsung-telefon.
"Bra. Det är bäst att du fixar det nu. Annars vet du vad som väntar", svarar en mansröst henne ifrån den andra änden. Hon sväljer.
"Ja ..." Hon lägger på. Hon måste fixa det här nu, annars blir det hon som får säga bon voyage istället för Edward. Hon tar upp sin revolver i väntan på rätt ögonblick att ladda.

Fortsättning följer.

Edward vaknar långt tidigt före er andra av att han tycks sig höra någon utanför erat tält. Efter några minuter slutar det och han tror att det bara var en inbillning. Han kryper ner i sin sovsäck igen, som han har mellan dig och John. Cassandra ligger i sin sovsäck på Johns andra sida. Han somnar strax om.

--

Ni vaknar allihopa nästan samtidigt vid runt 09.25 den här morgonen. Ni kilar ner till restaurangen för att äta lite frukost för att få en bra start på dagen. Du och Cassandra vill gärna ha lite pannkakor medans John och Edward nöjer sig med varsin ostmacka. Efter frukosten beger ni er ut på en skön promenad i kvarteret. Solen skiner och ni ser inte ett moln så långt ögat når. Ni kan se ett gäng fiskmåsar flyga bort mot horisonten. Havet ligger stilla och klart. Det enda ni kan höra är fågelkvitter. Först när ni har gått ett tag upptäcker du att Edward ser obekväm ut och att han tittar sig omkring hela tiden.
"Ed, vad är det?" Du tittar frågande på honom.
"Nej, det är inget ..."
"Säg inte så till mig, jag ser att det är något och jag vill veta! Snälla?"
"Okej ...", han dröjer svaret med några sekunder. "[YN], jag känner mig förföljd. Det känns som att det är någon som smyger omkring här någonstans och spanar på mig, som att någon vill mig något ont. Jag tyckte att jag hörde någon som prasslade utanför vårt tält inatt också."
"Men Edward, varför har du inte sagt något??" Den här gången är det John som ställer Edward en fråga.
"Jag vet inte ... jag trodde att ljuden inatt bara var inbillning. Och jag har inte kännt mig förföljd förens nu på promenaden ... jag får hela tiden den där känslan av någon iaktar mig ..." Ni tror att det bästa är att gå tillbaka till campingen, mest för att där finns så många fler människor, så att om det nu är någon som förföljer Edward så kanske han eller hon inte vågar uppnå sitt mål med en gång, där finns förhoppningsvis alltför många vittnen för att agera utan att bli påkommen med vad han eller hon håller på med.

--

Väl tillbaka på campingplatsen känner ni er åtminstone något tryggare, men inte fullt. Om det nu verkligen är någon som förföljer Edward så måste ni få reda på vem det är illa kvickt. Förföljare är inget att leka med, man vet aldrig vad dem vill ... En del förföljer en för att hålla koll på en, en del vill en något ont, en del gör det av någon anledning.
Här har ni i alla fall över tvåhundra personer runt omkring er, varav dem flesta har en mobiltelefon, inklusive er själva. Om något skulle hända Edward eller någonting är ni nästan etthundra procent säkra på att någon skulle ta fram mobilen snabbt som satan och kalla efter polis.
Men det känns ändå inte hundraprocentigt tryggt. Om den här fölföljaren nu vill Edward illa vet man aldrig när han eller hon kan slå till, eller var. Du, Cassandra och John får helt enkelt hålla ett öga på Edward och Edward får också se upp med vad som händer runt omkring honom. Det här är allvarliga saker.

Fortsättning följer.