Du vaknar med ett ryck utav att någonting åker i golvet. En tallrik kanske? Du går upp och tittar efter, men det var ganska lyckligtvis bara din mamma. Hon hade dragit ut en låda för att hämta glas och stött ner en tallrik från bänken den stått på sen igårkväll. Du hjälper henne att städa upp spillrorna, lättad över att det bara var hon och inte att någon av jeadheadsen hade hittat ditt hus till exempel. Det är en konstig tanke, men du tror att en del skulle kunna gå så långt för att du är tillsammans med John, hur otroligt sjukt det än låter så kan det nog stämma att en del skulle kunna göra vad som helst, bara du lämnade John Paul Henry Daniel Richard Grimes så fort som bara möjligt och helst flyttade till något så långt bort som Tokyo. Du skulle aldrig vilja vara så långt bort från honom som Tokyo, men det är ju bara en tanke att någon av deras fans skulle vilja det, du skulle ändå försöka att inte lyssna på dem, oavsett vad dem än skulle säga. Du är du, det är din själ, ditt liv och ingen annans och du bestämmer själv om du vill göra slut med honom eller inte. Han kan ju naturligtvis göra slut med dig, men då handlar det om vad han vill, han bestämmer ju över sig själv precis som du bestämmer över dig. Frukosten är ännu inte riktigt klar och din mamma säger att hon inte behöver någon mer hjälp, att det var snällt att hjälpa henne att sopa upp spillrorna och att du kan gå och göra något annat under tiden, att hon ropar när frukosten är klar. Eftersom det är lördag behöver du inte göra dig i ordning för skolan, så du lägger dig på sängen, tar upp din mobil, letar upp John i telefonkatalogen, trycker "Ring upp." Han svarar inte, han sover förmodligen. Klockan är bara runt åtta på morgonen, en lördag är det många som inte är uppe vid den tiden. Du skickar iväg ett sms till honom istället. "Ring mig när du kan, saknar dig, puss xxx." Du läser lite i din bok istället. Du hinner med att läsa ungefär arton sidor innan din mamma ropar om att frukosten är klar. Du sätter i ditt bokmärke i boken, lägger undan den på bordet och går ner där den efterlängtade frukosten står framme och bara väntar. Du är jättehungrig och sätter dig bredvid din mamma och sätter tänderna i din macka, ditt favoritbröd. Du sitter vid bordet i ungefär en sisådär fyrtio minuter och småpratar lite med din mamma innan du hör din mobil ringa uppifrån ditt rum. Du ursäktar dig och går och hämtar den. Det är John som ringer, så du frågar din mamma om det är okej att du går och tar det.
"Självklart, jag ska ändå gå ifrån snart jag med", säger hon och du ställer ditt glas snabbt i diskmaskinen innan du svarar i mobilen och börjar gå till ditt rum igen.
"Hallå?", säger du och låter glad.
"Hej! Det är jag, jag fick ditt sms. Var det något särskilt du ville?"
"Nej, jag ville bara prata lite, jag saknar dig! Även om vi sågs senast för några dagar sedan, haha." Han skrattar lite när du säger det och säger att han saknar dig också, att ni måste ses någon dag, när det inte krockar med din skola och han och Edwards jobb. Du håller med. Idag har dem konsert och måste åka en bit, så det skulle inte funka idag, inte några veckor framöver heller eftersom dem såklart har fler än en konsert sådär på en gång. Men ni bestämmer tillslut att träffas någon gång om ungefär en månad, då är han och Edward helt fria från jobbet och du har en veckas lov ifrån skolan. Edward hör när John pratar i telefon eftersom dem sitter bredvid varandra och är påväg till stället där kvällens konsert skall hållas och tycker också att det skulle funka då. Eftersom ni är kompisar alla tre så vill ju såklart han också vara med då, och det vill ni ju självklart att han ska, det blir mycket roligare så.
"Jag måste gå nu", säger du, du kom på att du hade bestämt med Laila att ni skulle ses idag klockan tio och klockan är ungefär tjugotre minuter över nio när du kollar på din digitala klocka, "puss, hej, vi ses."
"Ja det gör vi! Puss", säger John och du lägger på luren och går och gör dig i ordning snabbt, Laila väntar nog redan på dig.

Fortsättning följer.