Gone [Del 12]
Kvinnan springer för livet i den mörka, djupa skogen med poliserna bara några tio meter bakom ryggen. Livrädd springer hon in bland några granar som står tätt intill varandra, utan att riktigt veta vad hon ska göra. Det finns tre alternativ – att ta självmord här och nu, att försöka fly, eller att helt enkelt låta poliserna arrestera henne och låta fallet gå till rättegång, och kanske få fängelse för kidnappning. Kvinnan har ingen familj, inga vänner, ingen släkt, inget. För hennes egen del skulle det egentligen inte spela någon större roll, hon har tappat sin livsglädje. Poliserna kommer närmare. De har hittat hennes lilla gömställe. Hon märker inte att de kommer eftersom har ryggen emot de och tänker på annat. På hur hon ska göra. Till slut känner hon en hand på sin axel, och då vaknar hennes sinnen till igen. Först nu märker hon att poliserna har hittat henne igen. Nu har båda poliserna sina händer på hennes axlar, i ett allt för stadigt grepp för att hon skulle kunna ta sig loss igen.
”Nu kommer du med oss till polisstationen. Okej?”, säger den manliga polisen.
”Ja, konstapeln”, suckar kvinnan medan den kvinnliga polisen sätter på henne handklovarna. Sen följer hon lydigt med upp till polisbilen, sen bär det av mot polisstationen.
En månad senare.
Jag och Edward sitter hemma på soffan och småpratar om lite allt möjligt mellan himmel och jord. Plötsligt ringer våran telefon. Displayen visar att det är mamma som ringer. Jag är den som hinner ta telefonen först, och svarar.
”Hej mamma! ... Ja, han är okej ... Vi ska kolla tidningen? ... Ja, okej, vi gör det nu. Puss, hej”. Jag lägger på.
”Hon sa att vi skulle kolla dagens tidning och slå upp sidan tio”, säger jag och hämtar tidningen som ligger i köket. Jag letar upp rätt sida och ser den stora, svarta rubriken som lyder ”KIDNAPPARE HÄKTAD”. Det sprider sig ett leende över Edwards ansikte. Han är glad över att de har tagit fast hans kidnappare, och hoppas på att hon får sitta bakom galler ett tag, där hon inte kan kidnappa någon annan, eller hålla på med några kriminella sekter etcetera. Jag är också glad. Edward är hemma, kidnapparen är tillfångatagen. Livet är ljuvt just nu
Ja okej, så det var slutet på den här novellen. Några idéer till nästa? Jag är öppen för förslag! Vill ändå veta om det några av er som faktiskt tycker om mina noveller/fanfics ... ;) Får inte så många kommentarer längre, så det vore kul att veta det :)
”Nu kommer du med oss till polisstationen. Okej?”, säger den manliga polisen.
”Ja, konstapeln”, suckar kvinnan medan den kvinnliga polisen sätter på henne handklovarna. Sen följer hon lydigt med upp till polisbilen, sen bär det av mot polisstationen.
En månad senare.
Jag och Edward sitter hemma på soffan och småpratar om lite allt möjligt mellan himmel och jord. Plötsligt ringer våran telefon. Displayen visar att det är mamma som ringer. Jag är den som hinner ta telefonen först, och svarar.
”Hej mamma! ... Ja, han är okej ... Vi ska kolla tidningen? ... Ja, okej, vi gör det nu. Puss, hej”. Jag lägger på.
”Hon sa att vi skulle kolla dagens tidning och slå upp sidan tio”, säger jag och hämtar tidningen som ligger i köket. Jag letar upp rätt sida och ser den stora, svarta rubriken som lyder ”KIDNAPPARE HÄKTAD”. Det sprider sig ett leende över Edwards ansikte. Han är glad över att de har tagit fast hans kidnappare, och hoppas på att hon får sitta bakom galler ett tag, där hon inte kan kidnappa någon annan, eller hålla på med några kriminella sekter etcetera. Jag är också glad. Edward är hemma, kidnapparen är tillfångatagen. Livet är ljuvt just nu
Ja okej, så det var slutet på den här novellen. Några idéer till nästa? Jag är öppen för förslag! Vill ändå veta om det några av er som faktiskt tycker om mina noveller/fanfics ... ;) Får inte så många kommentarer längre, så det vore kul att veta det :)
