Asså FÖRLÅT, verkligen, men jag hinner inte med att skriva nya delar längre! I och med att jag slutar senare så kommer jag hem senare och då ska jag plugga, och träna på piano och gitarr, på fredagar har jag dessutom pianolektion! När jag har gjort det är det ofta inte mycket tid kvar till annat, och om jag har prov så måste jag ofta plugga tills jag går och lägger mig för att plugga in allt i huvudet, och då vill jag helst bara vila ut/vara med familjen... plus att jag inte får sitta vid datorn efter klockan 20.00. På helger vill jag helst bara ta det lugnt, vara med familjen och så...

Jag kan inte fortsätta här, det går inte! Det kommer bli mer plugg nu när jag går i nian och så ska vi ha nationella prov, så pluggande till dem kommer ta upp mycket av min tid. Jag kommer inte kunna fortsätta på den nuvarande novellen heller, jag har verkligen tappat min inspiration och förlorat min fantasi! :( Det går bara inte att hinna med att skriva nytt här, och hinna med allt annat jag både vill och måste :( Livet kräver endel uppoffringar, oturligt nog...

Ni fattar inte hur ledsen jag är över det här, jag har som en klump i magen nu när jag skriver :(

Hejdå, jag hoppas att ni förstår att detta inte kommer att funka.. :''(

I matsalen sätter de tre vännerna sig ner vid ett bord längst borta i hörnet. Det serveras spaghetti med köttfärssås. Olivia frågar vad de har gjort under sommarlovet. ”Inget speciellt. Varit hemma”, säger John och Edward instämmer med vad han bror har sagt. Den här sommaren har inte varit den bästa. ”Har du gjort något själv då?” ”Nej, vi har mest hållit på med att flytta. Jag är ifrån Limerick.” ”Okej, kul. Vi är härifrån Dublin”, säger Edward. Det blir tyst vid bordet i några minuter tills John bryter tystnaden: ”Vad gillar du att göra, Olivia?” ”Jag gillar att rita, spela trumpet, läsa ... lite sådana saker. Själv då?” ”Vi tycker mycket om att lyssna på musik. Och att springa. Tycker du om att lyssna på musik? Eller spelar du hellre musik själv?”, säger John. ”Jo, jag tycker om att lyssna på musik. Jag tycker om att lyssna på Michael Jackson, men jag lyssnar på annat också såklart. Har ni någon favorit?” ”Vi gillar Backstreet Boys, Britney Spears, NSYNC och Justin Timberlake!”, säger Edward. ”Kul! Jag brukar lyssna på några av dem ibland. Det är roligt när man har något gemensamt, så man lättare kan hitta något att prata om!” Killarna håller med i det Olivia säger. När de ätit klart ställer de bort sina tallrikar, muggar och bestick. Lektionen börjar snart, och att komma försent den första dagen efter sommarlovet är inte imponerande

---

Förlåt för att det blir så korta delar och så... Jag kommer aldrig på något längre, men jag försöker skriva eftersom det några som faktiskt läser här. Men jag vet inte ens om jag kommer ha tid överhuvudtaget att skriva här nu när jag börjat nian... Förlåt mig :(

John och Edward har precis kommit tillbaka till skolan efter ett härligt sommarlov för att börja i första klass. Det känns nervöst, precis som det brukar göra första dagen på ett nytt läsår. De står utanför skolan en stund, och bara tittar på den stora byggnaden. Sen går de in för att leta reda på sitt nya klassrum.

När de äntligen hittar rätt är de som tur är inte försenade, läraren har ännu inte kommit. I hörnet står en flicka för sig själv och tittar sig nervöst omkring. Henne har de aldrig sett förut. ”Hon måste vara ny”, tänker John och går fram till henne.

”Hej!”, säger han. ”Jag heter John. Vem är du?” Flickan ler lite.

”Jag heter Olivia. Jag har precis flyttat hit, så jag känner inte någon härifrån”, säger hon.

Edward står en bit, ungefär två meter, ifrån John och Olivia, utan att riktigt våga sig nära. John tittar på honom.

”Det här är min bror Edward”, säger han till Olivia.

”Hej! Jag heter Olivia”, säger hon till Edward. Då vågar Edward komma fram till henne och hälsa.

”Ni är väldigt lika varandra”, säger Olivia. ”Är ni tvillingar?”

”Ja”, säger John. ”Det är därför vi går i samma klass! Vi är enäggstvillingar”.

”Så dum jag är”, säger Olivia och fnittrar till. ”Det är klart att ni är tvillingar om ni går i samma klass. Förlåt mig”.

”Det gör inget”, säger Edward, som tagit mod till sig att också prata lite med Olivia. ”Vi får den frågan ofta”.

”God morgon barn!” hörs genom korridoren. Läraren har kommit. Hon går fram till dörren och låser upp. ”Sätt er vart ni vill”, säger hon när hon stänger klassrumsdörren. I klassrummet står det bänkar där man sitter tre och tre. John, Edward och Olivia sätter sig i mitten av klassrummet.

”Jag tror att vi kommer bli goda vänner alla tre”, säger Edward till Olivia. Sen ber läraren om tystnad så att lektionen kan börja.

---

Lite kort och kanske inte en så bra början, men jag kan inte riktigt tänka när jag är förskyld :( Hoppas ni gillar det i alla fall. Jedhug

Jag fick en idé om att skriva om något de gjorde när de var i ungefär 6-årsåldern (alltså att de gjorde något jag hittar på, inget som hänt på riktigt såklart), typ att de åker på läger eller något annat. Skulle det vara något som ni skulle vilja läsa? Kommentera om ni håller med/inte håller med/har en bättre idé, så börjar jag skriva så snart som möjligt :) Jedhugs